
Fotografera en känsla
Uppgiften den här gången var att fotografera en känsla, vilken känsla som helst. Bilden skulle tydligt framhäva den känslan vi valde.
Jag valde smärta/sorgsenhet. Jag vet att alla någon gång i sitt liv har känt smärta och mått psykiskt dåligt av någon anledning. Kanske har du fått ditt hjärta krossat, blivit sviken eller förlorat någon nära och då kan det lätt hända att man tar till extrema åtgärder så som kniv, rakblad och tabletter.
Förberedelserna för min bild var inte så extrema, jag skar inte mig själv för att få fram "blodet". Nej, men däremot tog jag en ketchupflaska och hällde en massa ketchup över mina händer. Förutom det tyckte jag också att det var viktigt att ha svarta kläder, mest för att förtydliga smärtan ännu mer. Svart är ju en så dyster färg så det framhävde smärtan och sorgen ännu mer än om man hade haft en rosa tröja. Det hade inte blivit lika dystert och smärtsamt då.
Bilden jag tog är stående. Jag sitter bara ner på ett vanligt golv med huvudet i mina "blodiga" händer, som var det jag lade fokus på. Bilden är tagen ur centralperspektiv och det är på sätt och vis en halvbild eftersom man inte ser hela mig. Bilden är mörk med lite skuggor och det jag tänkte på när jag skulle fota bilden var att den skulle föreställa en tjej som förlorat någon nära. Det har jag själv varit med om och det var inte så skoj.
När jag ser på den här bilden känner jag smärta och sorgsenhet, precis som jag ville. Den påminner mig om min farfar som gick bort för fem år sen. Jag blev väldigt ledsen då och denna bilden får mig att tänka på det ögonblicket då jag fick veta att han var borta för alltid.
Förberedelserna för min bild var inte så extrema, jag skar inte mig själv för att få fram "blodet". Nej, men däremot tog jag en ketchupflaska och hällde en massa ketchup över mina händer. Förutom det tyckte jag också att det var viktigt att ha svarta kläder, mest för att förtydliga smärtan ännu mer. Svart är ju en så dyster färg så det framhävde smärtan och sorgen ännu mer än om man hade haft en rosa tröja. Det hade inte blivit lika dystert och smärtsamt då.
Bilden jag tog är stående. Jag sitter bara ner på ett vanligt golv med huvudet i mina "blodiga" händer, som var det jag lade fokus på. Bilden är tagen ur centralperspektiv och det är på sätt och vis en halvbild eftersom man inte ser hela mig. Bilden är mörk med lite skuggor och det jag tänkte på när jag skulle fota bilden var att den skulle föreställa en tjej som förlorat någon nära. Det har jag själv varit med om och det var inte så skoj.
När jag ser på den här bilden känner jag smärta och sorgsenhet, precis som jag ville. Den påminner mig om min farfar som gick bort för fem år sen. Jag blev väldigt ledsen då och denna bilden får mig att tänka på det ögonblicket då jag fick veta att han var borta för alltid.
Jag tyckte bilden blev helt okej, den blev inte världsbäst men inte världssämst heller. Jag tycker den framhäver känslan bra p.g.a mina händer och färgen.